Viktor Rydbergs Gymnasium
Religion B
Caroline Kasche och Mikaëla Lind
Vårterminen 1998
Konflikten på Nordirland
och dess framställning i media
Innehåll
1. Inledning
2. Historisk bakgrund
3. IRA
4. Propagandavapnet
5. Vari ligger konflikten idag?
6. Framtidens Nordirland
7. Avslutning
8. Källförteckning
På Nordirland har sedan lång tid tillbaka stridigheter pågått. Ända sedan Irland blev uppdelat i Nordirland, eller Ulster och Republiken Eire, i början av 1900-talet, har oenigheter om ländernas framtid rått. Det är förståeligt att en för alla parter tillfredsställande lösning på konflikten är svåruppnåelig då olika krafter drar åt olika håll och många viljor skall enas.
I artiklar ur svenska tidningar framställs problemet ur protestanternas perspektiv och alltid till Storbritanniens fördel. Dess välvilja och nobla ansträngningar genomsyrade samtliga artiklar vi har läst. Vi började fundera på huruvida det verkligen kunde vara så enkelt, att katolikerna bar hela skulden till oroligheterna och gjorde därför en källkritisk granskning av materialet vilket ändrade vår inställning till problematiken. Vår ställning i frågan blev efter detta snarare den motsatta.
I denna studie vill vi ge en rättvis bild av dagens Nordirland, inledd av en historisk översikt. Därefter behandlar vi huvudproblematiken med betoning på IRA:s betydelse och hur denna framställs i media.
När protestanterna kom till Irland på 1100-talet trängde de iväg katolikerna till de södra och västra delarna av landet, där jorden var torftig och svår att odla. Irland har således en lång tradition av katolsk bosättning i söder och protestantiskt övertag och dominans. I april 1916 inträffade en av de blodigaste händelserna i Irlands historia, det sk Påskupproret. Irländska katolska nationalister gjorde uppror mot engelsmännen som svarade med våld och många människor blev dödade. Från och med nu fokuserades den irländska frihetskampen på det katolska republikanska partiet Sinn Fein. I samband med Påskupproret bildades IRA (Irish Republican Army), som är ett politiskt organ under Sinn Fein.
Efter en folkomröstning 1921 om huruvida Irland skulle ha fortsatta band med England eller om det skulle bli en självständig republik, delades landet i två delar. Nordirland, fortfarande tillhörande England, och Republiken Irland bildades. Anledningen till att Nordirland röstade mot självständighet, och alltså för en delning av Irland, var främst att deras ekonomi var beroende av handeln med England. På Nordirland utgjordes majoriteten av befolkningen av protestanter, och de katoliker som bodde där drabbades hårt av delningen. De fick i regel sämre bostäder och arbetslösheten var högre bland katolikerna än bland protestanterna. Missnöjet bland katolikerna ökade vilket år 1968 ledde till "the Troubles", katolska uppror. 1969 sände England trupper till Ulster för att hålla upproren under kontroll och sedan dess har Belfast fått erfara ständig närvaro av brittsik armé.
Situationen förvärrades ytterligare 1972 då ett antal katoliker blev dödade under ett republikanskt möte i Londonderry; Bloody Sunday. Efter detta började upproren spridas på allvar och mellan 1969 och 1975 tog irländarna sin terroristkampanj till England. Flera civila britter dödades i London av bombattentat på bussar, pubar, järnvägsstationer – ja till och med i Towern.
Dagens IRA började främst som en försvarsstyrka. De har alltid sett Storbritannien som en fiende som stod på protestanternas sida. I augusti 1969 brändes katolska bostadsområden i Belfast av protestanter. De brittiska trupperna gjorde ingenting för att hjälpa katolikerna, de till och med jagade iväg de republikaner som försökte göra motstånd. I och med detta stod det klart att Storbritanniens trupper på Nordirland enbart syftade till att försvara protestanterna och att upprätthålla unionen, och inte som uttalat, att hjälpa båda sidor att hålla nere oroligheterna. Det brittiska förtrycket framtvingade en väpnad offensiv från IRA:s sida och härmed övergick IRA:s roll från att vara defensiv till att bli offensiv.
IRA:s strategi är mycket tydlig. Någon gång i framtiden kommer pressen från de pågående stridigheterna att knäcka britternas vilja att stanna kvar på Irland. IRA kommer med största sannolikhet inte att godta varken vapenvila eller eld upphör, förrän Storbritannien har deklarerat att de ska dra sig tillbaka och lämna Nordirland.
Så lände den brittiska staten försökt kontrollera Irland, har det funnits ett motstånd mot förtrycket från det irländska folket. Alla tillgängliga medel har använts för att tysta den organiserade kampen. Det har aldrig lyckats. Efter snart sjuttio års påtvingad militär delning av landet är den irländska frihetskänslan starkare än någonsin.
Kan vi lita på massmedia? Uppfyller den sin granskande funktion? Kommer alla till tals? Hur skildrar svensk press det som händer på Nordirland?
Opinionsundersökningar visar att svenska folkets tilltro till våra media är ganska svag. Med egna ögon avslöjar vi själva hur media rapporterar mer än granskar. Politikerna kontrollerar media och vanligt folks åsikter kommer därför inte fram tillräckligt. Utförligsa bakgrunder utifrån offrens synsätt saknas och likaså artiklar om det dagliga förtrycket: husrannsakningar, trakasserier, militärens ständiga närvaro, arresteringar och telefonavlyssningar. Genom detta skeva mediasystem filtreras utrikesrapporteringen. Vi är utlämnade åt utrikeskorrespondenter och multinationella nyhetsbyråer och sällan har man därför möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.
Ett väsentligt drag i propagandan är förmågan att framställa en lösning som omöjlig: "problemet ser lika olösligt ut nu som någonsin förr", "tjugo år efter det att de brittiska styrkorna sändes till Nordirland tycks inte framtiden bjuda på annat än fortsatta terroristdåd" och "hoppet om fred mellan republikaner och lojalister är lika fåfängt som tidigare". Pressens outtalade uppfattning är ganska genomskinlig: den förutsätter rätten till Storbritanniens närvaro och utesluter tanken om att Storbritanniens trupper skulle vara en del av problemet. Snarare framställs de som en lösning av konflikten.
En anledning till att vi får en sned bild av situationen på Nordirland är att IRA och det politiska partiet Sinn Fein är censurerade i media. Sedan 1989 får IRA-gerillan och dess politiska vinge inte uttala sig i brittisk radio och TV, med motiveringen att terrorister inte ska få försvara sig offentligt. Kritikerna hävdar att censuren fått oavsedda följder. Det allmänna hatet mot irländare har blivit accepterat i och med regeringens beslut. Irländare, dvs katolikerna på Nordirland, blir ofta attackerade öppet på gatorna. Folk ropar glåpord och vissa sätter upp nedsättande skyltar utanför dörren med texter som "No dogs. No Irish.". Denna urvalsförfalskning försvårar för omvärlden i dess försök att skapa en rättvis bild av oroligheterna.
5. Vari ligger konflikten idag?
Idag uppfattar många svenskar konflikten på Nordirland som ett religionskrig. Detta är en djupt rotad föreställning. Men de religiösa trosfrågorna är inte att förväxla med den politiska tvistefrågan om vilket statsskick Nordirland ska tillhöra. Storbritannien spelar en stor roll i den förvrängda framställningen av konflikten. Självklart vill de skildra problemen och våldet som ett religionskrig, då en annan framställning skulle ge en negativ bild av Storbritannien. Ett Storbritannien med trupper som med våld lägger sig i inbördes politiska konflikter i en annan nation är knappast ett bra föredöme i till exempel FN:s säkerhetsråd!
Problemen på Nordirland handlar i grunden inte om religion utan om politik. Religionen är bara en förevändning för politikerna, främst de engelska, för att dölja den egentliga problematiken om huruvida Nordirland skall fortsätta att tillhöra Storbritannien eller inte.
Ett delat Irland är också ett svagt Irland. Delningen har skapat två stater som båda saknar en egen självständig ekonomisk styrka. Nordirland, som står under brittiska imperialism, kommer nu efter öststaternas sammanbrott att vara Europas mest statsunderstödda ekonomi och republiken Eire är helt beroende av transnationella förtag. Dessa kan i och med medlemskapet i EU utnyttja Irlands underlägsenhet vilket hämmar utvecklingen av den irländska industrin. Dessutom fortsätter emigrationen från Irland. Minst 200 000 emigrerade under 1980-talet och ytterligare 300 000 beräknas gå samma väg fram till år 2000. Idag bor det flera irländare utanför Irland än inne i landet. Med en krympande befolkning är en utveckling av landet svåruppnåelig.
Just nu pågår fredssamtal om Nordirland, men dessa riskerar att bryta samman på grund av fortsatta attentat. Sedan man kommit på den probrittiska lojalistgruppen UDA att vara inblandad i flera dåd sedan jul, har de uteslutits från fredssamtalen och nu hotas även IRA att uteslutas på grund av dödsskjutningar i Belfast måndagen den 9 februari 1998.
Ända sedan Irland delades i början av 1900-talet har stridigheter pågått på Nordirland rörande landets politiska framtid. Konflikten står mellan de republikanska katolikerna och de unionsvänliga protestanterna. Kampen har krävt många människoliv från båda sidor, och en lösning verkar inte synbar inom den snaraste framtiden. De engelska trupperna hävdar att deras uppgift endast är att medla mellan de stridande grupperna och kontrollera oroligheterna, medan IRA och katolikerna menar att engelsmännen klart och tydligt har ställt sig på protestanternas sida och de vägrar att ge upp förrän engelsmännen drar sig tillbaka.
Omvärldens bild av konflikterna på Nordirland är på de flesta håll skev och förvrängd. Detta på grund av kontrollerad press och censur. Propagandan har odlat en myt om att konflikten är en religiös fråga. Nyhetsbyråernas monopolställning är bara en del i en kedja med många länkar: lokala tidningsmonopol, en dagspress styrd av staten, sken av objektivitet och opartiskhet, avsaknaden av folkliga uttalanden och alternativa synsätt på situationen här i Sverige och i resten av världen. Alla fyller indirekt samma funktion – att erövra makten över våra tankar.